Släpp skiten och dansa vidare
Det finns låtar som passar en fredag för att man redan är på bra humör, och så finns det låtar som hjälper en att skaka av sig sådant man inte behöver bära med sig längre. Och ibland är det faktiskt samma låt. Shake It Out är precis så för mig: glad, energisk och framåtriktad, men samtidigt en påminnelse om att man med jämna mellanrum behöver släppa gammal skit för att kunna fortsätta ha det bra. Inte för att allt är misär och måste räddas, utan för att det där med att skaka av sig och gå vidare nog är en ganska kontinuerlig process.
🎵 Den här gången
Florence + The Machine – Shake It Out
Jag började lyssna på Florence + The Machine ungefär under min studietid, runt 2010–2011, när Lungs fortfarande var albumet jag förknippade dem starkast med. Shake It Out kom sedan på uppföljaren Ceremonials, men för mig hör alltihop ihop med den där perioden när jag hittade hennes musik och fastnade för känslan i den.
För det är mycket känsla med Florence Welch. Stort, dramatiskt och ibland nästan kyrkligt, men samtidigt finns det någonting lite märkligt och svårfångat i hela hennes uttryck. Jag gillar flera av hennes låtar väldigt mycket, men just Shake It Out har något som gör att den fortfarande fungerar när man behöver bli av med en vecka och gå vidare.
Lyssna här
Varför just den här låten?
Det enkla svaret är energi. Shake It Out är en sådan låt som får mig framåt och uppåt, och det finns mer än tillräckligt med energi i den för att dansa ganska våldsamt i köket. Men jag gillar också texten och själva grundtanken: man kan inte gå omkring hur länge som helst och bära på gammal skit. Förr eller senare måste man försöka släppa den och gå vidare.
Det finns framför allt två textrader som jag fastnar för: “It’s always darkest before the dawn” och “It’s hard to dance with a devil on your back”. Det är ju egentligen precis vad hela låten handlar om för mig. Det kan bli bättre, även när det inte känns så just nu, men det är förbannat svårt att komma vidare om man samtidigt envisas med att bära runt på all gammal skit. Det blir faktiskt lite mer filosofiskt än vad en fredagslåt kanske behöver vara, och samtidigt är det precis därför den fungerar.
Så jag tror faktiskt att den här får vara en dubbeltemafredag. Fuck-It Friday möter Filosofi-fredag. Skaka av dig gammal skit, fundera lite över livet och dansa vidare. Det känns ändå som en rimlig ordning att göra saker i.
Och så såg jag henne live
Jag såg Florence + The Machine live, jag tror att det var 2019, och det gjorde inte direkt hennes musik mindre fascinerande. Florence Welch flöt runt på scenen i långa, tunna, böljande kläder med det långa röda håret fladdrande omkring sig. Hon såg nästan ut som ett väsen snarare än någon som helt enkelt hade gått till jobbet för att spela en konsert.
Och sedan pratade hon med publiken. Det räckte i princip med att hon öppnade munnen för att jag skulle tänka: låter hon så där på riktigt? Hon pratade ungefär som om hon stod i en Disneyskogsdunge där det satt små söta djur runt fötterna, fåglar på hennes axlar och fjärilar fladdrade omkring överallt, samtidigt som hon helt naturligt pratade med oss om älvor. Ungefär den sortens scen där man bara väntar på att skogens samtliga invånare ska börja hjälpa till med hushållsarbetet. Det är svårt att förklara utan att faktiskt höra henne, men det där mjuka, lite sagolika finns där även när hon bara pratar. Och när hon sedan sjunger är hon vansinnigt bra live.
Kortfakta
- Artist: Florence + The Machine
- Album: Ceremonials
- Släppår: 2011
- Längd: 4:37
Obskyr fakta
- Låten skrevs av Florence Welch och producenten Paul Epworth under arbetet med Ceremonials i Abbey Road Studios i London.
- Den har ett ganska passande ursprung med tanke på temat. Welch har berättat att hon var rejält bakfull när Epworth började spela de upplyftande orgelackord som satte igång låten, och att den växte fram på ungefär en halvtimme. Något som började som att försöka skaka av sig en baksmälla blev alltså en betydligt större tanke om ånger, gamla beteenden och att försöka gå vidare.
Slutord
Det är nog därför Shake It Out fortfarande fungerar så bra för mig. Den säger inte att allt gammalt skräp magiskt försvinner bara för att man bestämmer sig för det. Snarare att man någon gång måste sluta låta det åka med på ryggen.
Och vissa fredagar räcker det långt med det: höj volymen, skaka av dig veckan och gå vidare. Eventuellt med lite mer våldsam köksdans än situationen egentligen kräver.