Så kan man ju också spela piano
Det blir dubbeltips idag, med två låtar från samma album. Anledningen är egentligen ganska enkel: Amen med Igorrr är ett av de bästa album jag har hört på flera år. Hela albumet är så bra att det kändes lite märkligt att välja bara en låt, så idag blir det två.
🎵 Den här gången
Igorrr – Headbutt & ADHD
Jag har lyssnat på Igorrr sedan tidigare och när ADHD kom som första singel i våras från det kommande albumet blev jag väldigt nyfiken på vad som var på väg. Sedan kom Headbutt och ytterligare musik innan albumsläppet, och jag längtade verkligen efter att få höra hela albumet. Amen släpptes den 19 september och det visade sig vara precis så bra som jag hade hoppats. För mig finns det faktiskt ingen dålig låt här.
Det här är dessutom ett album som jag tycker ska lyssnas på från början till slut. Igorrrs album är väldigt konceptuella och varje album har sitt eget tydliga sound, så man kan inte riktigt utgå från ett par låtar och tänka att resten kommer att låta ungefär likadant. Tvärtom är en stor del av grejen att följa hela albumet och höra hur allting hänger ihop, trots att musiken hela tiden ändrar form. ADHD är lite av ett undantag eftersom den faktiskt påminner en hel del om Very Noise från det tidigare albumet Spirituality and Distortion, men även den får en annan funktion när den ligger mitt i Amen.
Lyssna här
Headbutt:
Spotify | Officiell video
ADHD:
Spotify | Officiell video
Varför just de här två?
Jag valde Headbutt och ADHD för att de visar två ganska olika sidor av det jag gillar med Igorrr. Musiken är oförutsägbar, överraskande och väldigt kreativ, men framför allt är det så otroligt mycket som händer. Det är mängder av olika instrument, små detaljer, körarrangemang och tvära kast, och ibland förstår jag inte riktigt hur någon ens kommer på att det är just så här det ska låta. Det är också en stor del av det jag tycker om. Man vet aldrig riktigt vad som kommer härnäst.
Det finns material om hur albumet skapades, och det gjorde mig egentligen bara ännu mer imponerad. Gautier Serre, som är den musikaliska hjärnan bakom Igorrr, verkar kunna bli fullständigt fokuserad på ett enskilt ljud och fortsätta tills det låter exakt som han vill. När man får se hur många instrument och olika typer av ljud som faktiskt används förstår man också hur mycket arbete det ligger bakom sådant som kanske bara hörs under några sekunder. Jag tycker att den processen är nästan lika intressant som slutresultatet, just eftersom den säger så mycket om hans sätt att tänka kring musik.
Och det är mycket. Väldigt mycket. Men för mig blir det aldrig mycket bara för sakens skull. Ena stunden är det extrem metal, sedan kommer piano, elektroniska ljud, stråkar eller något nästan klassiskt, och mitt i allt dyker det upp körer eller opera. Jag tycker dessutom väldigt mycket om kombinationen av den manliga och kvinnliga sånginsatsen på det här albumet. Och ska man försöka förstå vad de sjunger kan man för övrigt lägga ner det projektet ganska omgående. Sången framförs till stor del på ett påhittat språk, helt medvetet, eftersom Gautier Serre vill att rösten ska fungera mer som ytterligare ett instrument än som en text vars bokstavliga betydelse vi ska sitta och analysera. Vilket jag tycker passar musiken väldigt bra. Här finns uppenbarligen tillräckligt mycket annat att försöka förstå ändå.
ADHD är ett bra exempel. Serre har beskrivit låten som självbiografisk och som en musikalisk gestaltning av tankar som börjar ganska enkelt för att sedan bli allt mer komplicerade tills allting utvecklas till ett slags sammanhängande kaos. Det hörs verkligen i hur låten byggs upp, och släktskapet med Very Noise blir ganska tydligt. Snälla, titta på båda videorna. De är fantastiskt rubbade från start till slut. Och eftersom ADHD dessutom är självbiografisk känns det lite som att man får kika in genom ett litet fönster i Serres hjärna. Jag skulle gärna vilja ha fler sådana små fönster, för jag har väldigt många frågor. Inte för att jag tror att jag skulle förstå mer efteråt, men jag skulle definitivt vilja titta..
Headbutt kommer från ett annat håll och bygger istället på någon sorts kraftmätning mellan klassiskt piano och extrem metal. Serre ville få pianot att bli lika extremt som metalmusiken, och någonstans där tycker jag att låten fångar väldigt mycket av det jag gillar med Igorrr. Det räcker inte att två musikaliska världar krockar lite lagom, utan idén måste dras hela vägen. Och exakt hur långt de faktiskt drog den idén ser man i materialet från inspelningen.
The making of...
Och här kommer faktiskt en del av tipset som jag tycker är nästan obligatorisk: titta på materialet från inspelningen av Amen. Det finns ett längre bakom kulisserna-klipp och dessutom en hel samling kortare studioklipp, och för mig gör de albumet ännu mer intressant. Det är först när man ser hur de arbetar som man riktigt förstår hur mycket tid, experimenterande och väldigt specifikt letande efter exakt rätt ljud som ligger bakom allt man hör.
Det här är inte riktigt en inspelning där man ställer fram instrumenten, spelar sina delar och går hem. I studioklippen ser man bland annat hur ett städ och en stor hammare används för att få fram rätt harmonik till ett trumljud, och det finns klipp med titlar som How Daemoni was recorded och Hours and hours spent in the studio to record Ancient Sun. Det är precis den här typen av musiknörderi jag blir väldigt förtjust i. Ett ljud kan finnas där under en väldigt liten del av en låt, men det betyder inte att någon inte har lagt orimligt mycket tid på att få fram just det ljudet.
Headbutt är kanske det tydligaste exemplet, eftersom videon faktiskt består av material filmat under själva inspelningen. Det man ser med pianot och grävmaskinen är alltså inte något som hittades på i efterhand för att göra en rolig musikvideo, utan en del av hur låten faktiskt spelades in. Grävmaskinen är till och med krediterad som instrument, med Jérôme Casseri på ”Excavator”. Och det är nog ungefär där jag känner att om man ändå ska lyssna på Amen, då ska man också se hur det gjordes. Det säger väldigt mycket om varför albumet låter som det gör.
Se också
Why IGORRR Is The Most Interesting Band In The World – Behind The Scenes of 'Amen'
Igorrrs officiella YouTube-kanal
Och så såg jag dem live
I februari såg jag Igorrr på Fryshuset i Stockholm och det är nog en av de mest folktäta spelningar jag har varit på. Jag fattar fortfarande inte riktigt hur de fick in så mycket folk i den lokalen. Det var så trångt och varmt att hur man än vände och vred på sig hade man en svettig man åt något håll. Och inte på ett bra sätt, kan tilläggas.
Publiken var för övrigt väldigt rolig att titta på. Jag tycker nästan alltid att det är intressant på spelningar, för ofta går det ganska snabbt att konstatera att jaha, det här är typen av människor som går och ser det här bandet. Det är naturligtvis grova generaliseringar, men det hindrar mig uppenbarligen inte från att göra dem. På Igorrr var det däremot väldigt många olika varianter och betydligt svårare att hitta någon självklar publikmall. Fortfarande väldigt mycket män, vilket jag tycker är lite tråkigt. Jag hade gärna sett att det var mer jämnt fördelat, men så ser det tyvärr ofta ut på metalspelningar.
Framför allt lät det otroligt bra. Allt det som är intensivt och detaljrikt på albumet fungerade precis lika bra live, och eftersom lokalen var så pass liten kom man väldigt nära. Man kände basen i kroppen och hela blandningen av metal, elektronik, opera och alla de där ljuden fungerade även på scen. Det är nog en av de saker jag minns tydligast från spelningen: att musik som är så pass detaljerad och stundtals ganska komplex inte tappade någonting live.
Kortfakta
- Artist: Igorrr
- Låtar: Headbutt och ADHD
- Album: Amen
- Släppår: 2025
- Albumsläpp: 19 september 2025
- Längd: Headbutt cirka 3:45, ADHD 4:33
Obskyr fakta
- Videon till ADHD började som ett 3D-projekt i stil med Igorrrs tidigare video Very Noise. Under arbetets gång experimenterade Meat Dept med flera AI-verktyg och projektet utvecklades istället till en blandning av AI och traditionella 3D-metoder.
- Trots AI-användningen i videon är skaparna noga med att skilja på bild och musik och beskriver musiken som ”100% homemade”. Inspelningen innehåller bland annat akustiska och elektroniska trummor, flöjt, bouzouki, cembalo, stråkar, piano och kör. Vilket känns ungefär lagom instrumentfattigt för Igorrr.
Slutord
De här två låtarna är alltså egentligen bara två ingångar till Amen. Mitt riktiga tips är att sätta på albumet från början och låta det gå hela vägen till slut, för det är då jag tycker att man får hela grejen med Igorrr. Låtarna behöver inte låta likadant för att höra ihop, och albumen behöver definitivt inte låta likadant som varandra. Det finns istället ett väldigt tydligt musikaliskt språk inom varje album, och just Amen har blivit ett av mina absoluta favoritalbum.