Jag tror inte på ödet, men jag uppskattar bra timing
🎵 Den här gången: Alberto Giurioli – Following Yourself
Jag tror att de flesta som följer mina musiktips har förstått att jag gillar att upptäcka ny musik. Det är egentligen hela anledningen till att jag började dela låtar från början. Och den här låten har en ganska speciell plats i den historien.
Inte för att det är den bästa låten jag har hört. Inte för att jag har lyssnat på den flest gånger. Utan för att den blev det första beviset på att min lite halvknäppa idé faktiskt fungerade.
🎵 Varför just den här låten?
Historien börjar egentligen med ett hus. 2019 köpte jag mitt hus. Sedan följde ett halvår av renovering innan vi flyttade in sommaren 2020. Samtidigt pågick pandemin, vilket innebar att man spenderade betydligt mer tid hemma än vanligt. Av någon anledning blev det också perioden då jag började lyssna på mycket mer musik. Jag hade alltid lyssnat mycket, men nu började jag upptäcka musik på ett helt annat sätt. Spotify-radion på en låt visade sig vara farligt effektiv. Discover Weekly likaså. Plötsligt handlade det inte bara om att spela favoriter utan om att leta efter nästa favorit.
Ganska snabbt insåg jag att det jag egentligen tyckte var roligast inte var att lyssna på musik. Det var att hitta musik. Efter ett tag fick jag därför en idé. Spotify kunde hjälpa mig en bit på vägen, men rekommendationerna bygger ändå på det man redan lyssnar på. Jag började fundera på om Instagram kunde hjälpa mig att hitta ännu mer musik. Tanken var väldigt enkel. Jag skulle dela en låt jag gillade, kanske skriva någon rad om varför, inte göra något stort av det. Bara dela.
Kontot startade den 1 mars 2021. Efter ungefär elva delade låtar hände något som fortfarande sitter kvar i minnet. En av personerna som gillade ett av inläggen visade sig vara musiker. Jag gick in på profilen, började lyssna på musiken och tyckte att det lät riktigt bra, så jag började följa honom.
Kort därefter fick jag ett meddelande där han tackade för att jag följde och skickade en länk till mer av sin musik eftersom allt inte fanns på Spotify ännu. För mig blev detta ett kvitto. Det här fungerade faktiskt. Jag kunde dela musik jag gillade och samtidigt upptäcka helt nya artister som jag troligen aldrig hade hittat annars.
Och musikern var Alberto Giurioli.
Så även om jag sedan dess har upptäckt mängder av musik och hundratals artister kommer just Following Yourself alltid att vara kopplad till det där ögonblicket. Det var här jag fick beviset på att det fanns mer än algoritmer och spellistor. Det fanns riktiga människor bakom musiken också, och det tycker jag fortfarande är ganska fint. Vi lever helt olika liv, befinner oss i olika delar av världen och kommer sannolikt aldrig att träffas. Ändå kan några minuter musik skapa någon form av kontakt. Det finns betydligt sämre saker internet kan användas till.
🎧 Lyssna här
Spotify
YouTube (officiell video)
📀 Kortfakta
- Artist: Alberto Giurioli
- Album: Following Yourself (singel)
- Släppår: 2017
- Längd: 3:55
🔍 Obskyr fakta
- Den officiella videon är Alberto Giuriolis personliga hyllning till London, staden där han byggde upp sin karriär genom att spela egna kompositioner på offentliga pianon.
- Videon kom efter framgångarna med singeln One Note, som enligt Giurioli hade nått flera miljoner strömningar och gav honom möjlighet att satsa på en mer genomarbetad produktion.
🧐 Onödigt vetande som möjligen känns viktigt
När jag tittade tillbaka på det här idag insåg jag hur länge jag faktiskt har hållit på med musiktipsandet. Åren går tydligen fort när man ständigt hittar nästa låt att nörda ner sig i.
Det märkliga är att ju mer musik man upptäcker, desto tydligare blir det hur oerhört mycket musik det fortfarande finns kvar att hitta. Det känns som ett rätt angenämt problem att ha.
Slutord
Following Yourself är för mig inte bara ett pianostycke.
Det är en påminnelse om varför jag började dela musik över huvud taget. Nyfikenhet, upptäckarglädje och den där känslan när man snubblar över något man inte visste att man letade efter.
Och med tanke på hur många fantastiska artister jag har hittat sedan dess får man nog säga att experimentet fungerade ganska bra.
``