Klumpfiskar, sjöhästar och Dissection
I helgen var det konstnatt här i trakten. Min dotter var utställare och jag var mest hjälpreda. Jag bar saker, passade bordet när det behövdes och rättade tipsrader. Det är ett ganska trevligt sätt att tillbringa en helg.
En av sakerna hon hade med sig var tygpåsar med klumpfiskar på. Klumpfisken är hennes favoritfisk och vi gjorde så sent som i augusti ett besök på Nordsjö oceanarium för att beskåda den marina världens "underverk".
Under helgen slog det oss att det nog inte är särskilt många som faktiskt känner igen en klumpfisk när de ser en. Vi hade ju tittat på motivet så länge att det kändes självklart, men egentligen är det nog bara ännu en konstig fisk för de flesta. Därför blev det extra roligt när en besökare stannade till, tittade på påsen och visste vad det var.
Men det som gjorde mötet minnesvärt var det som hände sedan. Samma person kände nämligen igen musiken som spelades i bakgrunden också. Hur stor är egentligen sannolikheten att någon både känner igen en klumpfisk på en tygpåse och samtidigt känner igen Angine de Poitrine? Var och en av de kunskaperna är ganska smal. Kombinationen känns närmast osannolik.
Under helgen hann vi även röra oss mellan Depeche Mode, The Cure, Igorrr, Angine de Poitrine och en rad andra märkliga stopp längs vägen. Inte för att vi planerat det, utan för att nyfikenhet och känsla brukar få styra.
Som om det inte vore nog fastnade vi dessutom för den här lilla skapelsen som varit ett återkommande "intrusive vocal stim":
🐴 Sea Horse See Horsey See Horse Sea
Gång på gång under helgen försökte vi komma ihåg hur den gick, misslyckades, citerade halva meningar, skrattade åt eländet och började om. När jag sedan skjutsade hem dottern på söndagskvällen hade vi ungefär tjugo minuter i bilen. Då bestämde vi oss för att en gång för alla lära oss den utantill! (vilket vi faktiskt lyckades med). Mellan försöken spelade vi Dissections Night's Blood, som hon precis upptäckt och fastnat för. Så bilresan hem blev en pendling mellan en internettungvrickare om sjöhästar/hästar och svensk 90-talsmetal.
För oss kändes det fullständigt rimligt.
Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att det nog är det jag tycker bäst om. Inte att vi gillar samma musik. Det vore för enkelt. Utan att vi aldrig verkar känna något behov av att stanna kvar på samma plats särskilt länge. Vi kan börja med en klumpfisk, fortsätta med Angine de Poitrine, fastna i en sjöhäst-ramsa och avsluta med Dissection utan att någon av oss tycker att det är konstigt.
När helgen började var klumpfisken bara ett motiv på en tygpåse. När den tog slut hade den blivit en liten påminnelse om något jag är väldigt glad över:
Att vi är nyfikna tillsammans!
Att vi gör de där märkliga hoppen mellan saker som inte borde höra ihop. Och att det fortfarande är lika roligt när hon upptäcker något nytt och drar med mig dit. Det är trots allt så vi fungerar.
Minitipsen denna "Metal-måndag" får alltså bli dessa två:
- Spotify - Horsey See Seahorse See Horse....
- Spotify - Dissection, Night's Blood
Viktigt att även lyssna på dem i direkt anslutning till varandra för den kompletta upplevelsen.